Depression orsakar sorg, pessimism, brist på lust och engagemang. Livet blir färglösare och tycks sakna mening. Du kan förlora intresse för sociala aktiviteter och annat som annars ger dig glädje. Trots att glädje och socialt stöd är det du behöver allra mest när depressionen är som värst. Det är svårt att göra det du behöver för att må bättre. Men med små dagliga ansträngningar och genom att undvika att ställa höga krav på dig själv kan du påverka hur du mår.
Först och främst vill jag verkligen poängtera att om du tror eller vet att du har en depression bör du söka professionell hjälp. En depression är en allvarlig sjukdom som orsakar mycket onödigt lidande för den deprimerade och det finns hjälp att tillgå.
Du kan få hjälp både av psykoterapeuter och av läkare. Personligen föredrar jag psykoterapi och det är det jag arbetar med men det är en smaksak, båda har bevisad effekt. Förmodligen blir vissa bättre hjälpta av psykoterapi och andra av medicin.
Du bör under alla omständigheter se till att bli undersökt av en läkare. Många symptom som tolkas som en depression kan ha fysiska orsaker som bör behandlas som sådana.
Jag kan inte nog poängtera vikten av att söka hjälp om du är deprimerad. Inte minst för att jag så ofta stöter på deprimerade med uppfattningen att man inte tror att någon kan hjälpa, att man borde klara av sina problem själv, att man inte förtjänar hjälp och att man borde ju inte må dåligt, det finns ju andra som har det värre. Det är inte sant. Du mår som du gör och du kan bli hjälpt.
Med det sagt så läser du säkert den här texten för att du undrar vad du kan göra själv. Självhjälp kan räcka vid milda depressioner och det är till stor hjälp parallellt med psykoterapi och medicinering.
Ha tålamod. Dina tankar och känslor kommer att förbättras gradvis, inte omedelbart. Du kan inte välja att sluta vara deprimerad men du kan påskynda tillfrisknandet och göra livet bättre under tiden du tillfrisknar från din depression.
God medmänniska till dig själv
Deprimerade brukar var överfyllda av negativa och kritiska tankar, ofta riktade mot den deprimerade själv. Du behöver stödja och uppmuntra dig själv för att ta dig ur depressionen. En del av självhjälpen är att bli en god medmänniska till dig själv.
Tänk på att din depression är en sjukdom och ta hand om dig själv därefter. I min roll som psykoterapeut stöter jag på många som hindras från att bry sig om sig själva på grund av sitt depressiva tänkande. De anser sig inte vara värda hjälp, för de borde kunna prestera mer, det finns andra som har det värre, ett nytt begrepp är att kalla sina problem för i-landsproblem. Jag har stött på många deprimerade som är så sjuka att de inte förmår ta sig upp ur sängen och ändå kan de inte hysa empati för sig själva.
Hur skulle du bete dig mot någon annan som mådde lika dåligt som du själv gör? Vad skulle du tänka om dem? Skulle du vara krävande, oförstående och skoningslös i din kritik eller skulle du vara vänlig och stödjande? Symptomen på din depressionen är symptomen på en allvarlig sjukdom. Acceptera depressionens symptom som du skulle acceptera ett brutet ben eller hög feber. Var empatisk mot ditt deprimerade jag!
Agera är självhjälp
Du behöver agera för att motarbeta din depression. Det kan tyckas ironiskt eftersom depressionen i sig gör det svårt att komma igång och göra något. All självhjälp bygger på att du agerar men du behöver inte prestera så mycket i taget.
För många deprimerade kan det vara utmattande att bara tänka på att göra något. Inte sällan är de redan över bristningsgränsen av alla "borden" och "måsten". Därför är det viktigt att inte lägga sten på bördan med fler krav. Gör sådant som ger dig mer energi och var stolt över minsta lilla. Eftersom din depression aktivt motverkar konstruktivt agerande är allt du gör en stor prestation.
Små mål
Det finns en hel del du kan göra för att försöka lindra din depression. Att ställa för höga krav på dig själv eller att bli besviken för att du inte gör tillräckligt är inte hjälpsamt. Bara att tänka på vad man skulle kunna göra, eller borde, kan vara fullkomligt utmattande. Målet för självhjälp är därför i första hand att vara stolt över det du klarar av att göra. Varje litet steg är ett steg på vägen.
Det finns två strategier för att sätta mål. Antingen skapar man utmanande, på gränsen till ouppnåeliga mål, eller så skapar man mål som man vet att man klarar av och delar upp svåra mål i enklare delmål. Det första skapar utmaningar och press. Det är bra i vissa sammanhang men är du deprimerad är det sista du behöver press och utmaningar. Bryt istället ned stora uppgifter i små, prioritera, gör vad du kan när du kan, inte mer.
Många deprimerade är perfektionister som skoningslöst straffar sig själv när de inte presterar tillräckligt. De kan må så dåligt att de är fullkomligt passiviserade och ändå förbanna sig för att de inte utför stordåd. Det är en bra strategi om man vill må sämre men en dålig om du vill bli bättre.
Om du har svårt att få något gjort brukar det hjälpa att dela upp det i mindre delmål. Du kan anpassa målen efter var du själv är, ju svårare det är att få något gjort ju mindre ska varje enskilt delmål vara.
Morgonrutiner i allt mindre delmål
|
|
|
Skapa en lista med mål som inte är större än att du är säker på att du klara av dem. Gör en sak i taget skriv inte upp allt du "borde" åstadkomma.
Viktigast av allt är att du belönar dig för varje sak du lyckas med. Det spelar ingen roll om det är att ordna en födelsedagsfest eller att sätta dig på sängen. Varje delmål är en prestation för dig, du förtjänar beröm för att du löst det. Försök le mot dig själv, bocka av ditt delmål på en lista, ge dig själv en chokladbit, berätta vad du lyckas med för någon som ser storheten i det. Fira din självhjälp!
Återupptäck glädjen i livet
Det kan vara fullkomligt omöjligt att känna iver, lust, hopp, entusiasm eller motivation när du är deprimerad. Alla känslor som normalt hjälper oss göra saker är som bortblåsta. Ofta är de ersatta av motsatsen, olust, sorg, hopplöshet eller tomhet istället.
Även om de depressiva känslor hindrar dig från att finna glädje i att hitta på något, försök göra sådant som du normalt skulle tyckt om. Ofta finner man att man får ut mer av det än vad man förväntat sig. Det är också hjälpsamt för att förhindra att depressionen tvingar dig in i en ännu mer deprimerande tillvaro.
Prioritera att återupptäcka glädjeämnena i livet. Det är inte ovanligt att deprimerade fastnar i vad de borde göra eller vad de inte klarar. Det finns inget som är viktigare än att hjälpa dig själv bli bättre. Prioritera sådant som normalt gör dig glad.
Förslag på aktiviteter
- Om du själv inte klarar av att finna glädjeämnen, försök värva någon som kan hjälpa dig. Någon som vet vad du brukar tycka om eller vars livsglädje kan inspirera dig.
- Träna (aerobics, gym, jogga, simma, tennis, …)
- Gå en promenad i skogen eller en park
- Se en film/gå på teater
- Ta upp en gammal hobby
- Bjud över vänner
- Förför din partner eller flirta med någon
- Ta ett bad/fotbad/massage/sola
- Gå till biblioteket och botanisera bland ämnen som intresserar dig
- Teckna/måla/fotografera
- Titta på gamla foton
Närhet och umgänge
Att isolera dig gör dig inte mindre deprimerad, tvärtom är ensamhet en försvårande faktor i många depressioner. Ändå är en vanlig reaktion att man drar sig undan. Försök undvika det, sträva efter att bli mer social. När du är deprimerad behöver du andra människors närhet och stöd mer än någonsin.
Depressioner kan orsakas av mellanmänskliga problem. Ensamhet och isolering kan vara en orsak, liksom skilsmässor, förluster, konflikter, gränssättningsproblem. Försök finna sociala sammanhang som ger dig positiv energi.
Be gärna andra människor om hjälp. En vanlig reaktion är att den deprimerade drar sig undan andra, inte bara för att de är orkeslösa utan för att de skäms över sig själva, tror att de är tråkiga, tycker att de inte kan leva upp till krav eller tycker att de försakat relationer när de varit upptagna av sitt deprimerade själv. Det är depressionen som talar
Det är omöjligt att dölja en depression för närstående. Det är mycket sannolikt att andra är oroliga för dig och bara önskar att de visste hur de skulle kunna hjälpa dig. Givetvis känner jag inte just din situation men jag har träffat många deprimerade som skulle kunnat få så mycket mer stöd om de släppte in andra.
Förslag på sociala aktiviteter
- Börja tala med någon du inte känner (på jobbet, vid busskuren, på träningen, …)
- Sitt barnvakt eller gör något med dina egna barn
- Gå ut och ät med din partner/vän/syskon/kollega/…
- Gå på bio med någon
- Gå på ett träningspass
- Ring eller maila någon du inte haft kontakt med på länge
- Gå en promenad med någon
- Be en vän om hjälp med något, kanske med att aktivera dig
- Berätta för din partner/barn/vän/… vad de betyder för dig
Sök det konstruktiva
Om du bränner dig på en varm platta rycker du reflexmässigt bort handen. Om du får en allergisk chock av att äta nötter faller det sig säkert naturligt att undvika nötter. När vi har problem så agerar vi ofta konstruktivt utan att tänka på det. Depressioner har som många psykiska problem den egenheten att många spontant beter sig på ett sätt som förvärrar problemen istället för att förbättra dem.
Umgås med människor som ger dig positiv energi, sätt gränser, gör det som får dig att må bra
I depressioner finns ofta, men inte alltid, en grundproblematik. Det kan exempelvis vara en obearbetad sorg, en konflikt i privat- eller arbetslivet, en destruktiv relation, ensamhet, stress, orealistiska krav, en skilsmässa, stora positiva eller negativa förändringar i livet o.s.v. Det är inte säkert att du är medveten om grundproblematiken men det är hjälpsamt att sträva efter att medvetandegöra den. Då kan du försöka ta itu med problemet istället för att dras ner i det ännu djupare.
Deprimerade flyr ofta från det som är jobbigt för dem. Det är inte särskilt konstruktivt. Istället för att göra något man mår bättre av gör man något som är befriande för stunden men egentligen bara är en form av mental avstängning. Det tenderar att komma tillbaka och straffa sig som en baksmälla.
Exempel på flyktbeteenden
|
|
Dessa beteenden är inte negativa i sig, med undantag för drogintag, men om det är en flykt från andra problem så är det ett destruktivt beteende som kan vara svårt att bryta. Var medveten om du skaffar dig vanor som inkräktar på din förmåga att hantera resten av livet. Försök bryta sådana vanor snabbt och göra något som ger dig positiv energi istället. Flyktbeteendena ger snarare ett kort rus, avslappning och sedan tomhet.
Tänk på dina tankar
En depression påverkar dina tankar. De blir mer negativa och kritiska, traditionellt mot dig själv men depressioner kan orsaka utåtriktad ilska och aggression också. Världen tycks gråare och mer livlös, faktum är att den är gråare. En deprimerad person uppfattar färger som blekare än en frisk person gör. Hjärnans funktion förändras när du är deprimerad.
Jag upplever det själv som provocerande när deprimerade uppmanas att bli positivare eller att "rycka upp sig". En depression är en sjukdom och det går inte att bara välja att bli frisk från en stund till en annan. Men att arbeta med hur du tänker kan vara väldigt verkningsfullt. Det hjälper att balansera upp dina negativa tankar med mer realistiska.
Du kan ställa dig enkla frågor som följande:
- Skulle du ställa samma krav på dig andra som du gör på dig själv?
- När du är negativ och kritisk leta efter tecken som tyder på att du har fel.
- Be andra hjälpa dig bedöma om du har rätt i din oro och dina negativa tankar.
Men om du verkligen vill ta tag i dina negativa tankar så föreslår jag att du använder någon av självhjälpsguiderna jag länkar till i slutet. Båda har mer omfattande instruktioner än vad jag kan bidra med här.
Basbehoven, näring och sömn
Sömn och mat räknar jag till basbehoven. Alla människor mår sämre av bristande kost och sömn. När du är deprimerad är det extra viktigt att du tar hand om dig för att inte må ännu sämre.
Problem med sömn och matvanor är vanliga i samband med depressioner. Det kan slå åt båda hållen. Vissa deprimerade sover för mycket, andra sover för lite. Vissa går upp i vikt, andra går ner.
Tillräckligt med sömn, en jämn dygnsrytm och regelbundna näringsriktiga måltider är bra även om just du inte har sömn eller viktproblem. Förutom att du ger din kropp vad den behöver för att fungera så skänker regelbundna rutiner en värdefull stabilitet till dagen. Det hjälper dig att hantera livet när allt är svårt.
Har du svårt att upprätthålla rutiner för sömn och mat, försök ta hjälp av en partner eller vän som kan hjälpa dig på ett positivt och stödjande sätt.
Motion
Motion har en påvisad positiv effekt på depressioner. Det är säkert bra för de flesta som allmän friskvård men utöver det har det en bevisad medicinsk effekt på just depressioner.
Allra bäst självhjälp tycks en halvtimmes promenad om dagen vara men all form av träning är nyttig. Återigen är det centralt att inte göra det till något kravfyllt. Försök uppmuntra dig själv till att göra vad du kan.
Stress
Stress kan både förlänga och förvärra depressioner, det kan också utlösa dem
Vad gör dig stressad:
- Arbetsbelastning
- Måsten i vardagslivet
- Energitjuvar
- Droger
- Relationer som stjäl energi
- Något i din livsstil
- Flyktbeteenden (dataspel, surfa, TV, arbeta, äta, sova, dagdrömma, …)
- Att du inte säger nej/sätter gränser
Många deprimerade är perfektionister som ställer orimliga krav på sig själv och straffar sig själva när de inte kan leva upp till dem. Du behöver stötta dig själv. Depression är en sjukdom, acceptera dina begränsningar
Ta reda på vad som gör dig stressad, vad som utlöser det, lär dig känna igen känslan av att vara stressad i kroppen, sätt gränser.
Läs gärna mer om stresshantering i den här utmärkta artikeln.
Behandling
Att kämpa mot en depression är svårt. Det går att hjälpa sig själv och depressioner kan gå över med tiden men det kan ta många månader, ibland åratal. Det är också vanligt att de är återkommande problem. En depression innebär också mycket lidande och allvarliga depressioner ökar risken för självmord. Med hjälp av psykoterapi, och ibland medicin, kan depressionen förkortas och risken för återfall minskas. Viktigast för en effektiv terapi är relationen mellan dig och din terapeut. Leta upp en terapeut som du trivs med.
Mer självhjälp på nätet
Det finns två arbetsböcker som du kan ladda ner gratis från nätet och skriva ut. Båda är professionella, mycket omfattande och tydliga. Tyvärr är båda på engelska. Så vitt jag vet finns inget liknande gratis på svenska. Men ta en titt, de är bra och lättlästa:
Antidepressant Skills Workbook – utgiven av Kanadensiska myndigheter
Back from the Bluez – utgiven av Australiensiska myndigheter

Författaren arbetar med psykoterapi och konflikthantering. Han tar emot klienter för psykoterapi i Göteborg och håller kurser och föreläsningar om konflikthantering över hela landet. På Hantera Konflikter ... kan du lära dig mer om konflikthantering, samt givetvis finna information om professionella tjänster. Kontaktuppgifter
{ 3 trackbacks }
{ 10 comments… read them below or add one }
Tack för en bra text …
Fantastisk sida…
Den bästa jag sett hittills i detta ämne.
TACK Johan för denna underbara och mycket informativa text.
så jag börjar känna att det finns hopp.
Har själv levt med depression sedan 10 års åldern (är idag 34) och lärt mig leva med det då jag av många skäl inte sökt hjälp. Många försök till självhjälp har väl misslyckats fatalt från min sida i ett försök att undvika medicinering men har bara lett till oförmåga att förhålla mig till mat på ett normalt sätt, självskadan (cutting), droger etc.
Idag har jag dock lärt mig acceptera depressionen för vad den är och har slutat åtminstone med de mindre bra "självhjälpsmetoderna" men har fortfarande inte lärt mig rätt verktyg att hantera det.
Är nu gravid och väldigt orolig för hur jag bör hantera en djupare depression eller helt enkelt vardagen med ett barn i mitt liv och inser efter att läst din text att det nog är på tiden jag söker hjälp. Medicin är ju enligt dig inte den enda utvägen
/Sia
Tack för din kommentar. Det betyder mycket för mig att få respons. Jag tycker inte att man ska vara rädd för medicin men det är olyckligt om risken att någon ska rekommendera dig medicin hindrar dig från att söka annan hjälp. Psykoterapi finns och är också effektivt om än tyvärr ofta dyrare pga. hur landstinget fungerar. Du kanske kan passa på nu när du är gravid, ofta finns bra hjälp att få av psykologer på mödravårdscentralen.
p.s. jag vet inte om du visste hur din kommentar syns och eftersom ditt namn är ovanligt så tog jag bort efternamnet. Du får gärna meddela mig om du vill ha tillbaks det. d.s.
Hej Johan,
Tack för en informativ text om depression. Jag lever med en man som är deprimerad, men också i förnekelse. Han är, och har alltid varit, en högpresterare och perfektionist (mot sig själv, inte mot t ex mig). Han är framgångsrik på jobbet, en sådan person som alla litar på och ser upp till, som levererar i tid och oftast betydligt mer än vad som efterfrågat eller behövs. Fast jag tror att han snart inte orkar hålla det tempo som krävs av honom, även om han inte ens kan erkänna det. Han är sitt jobb, kan man säga. Och det funkade så länge han mådde bra. Men inte nu.
Han har under alla år också varit den typiska "good guy" (som jag såg att du skrev om på en annan sida). Han stämmer in på i princip varje rad där. Och precis som du skriver så sökte han så en dag bekräftelse från andra kvinnor. Så denna ”good guy”, som var världens mest kärleksfulle och omtänksamme make och pappa blev så en ”bad guy” genom en otrohetsaffär. Helt ogenomtänkt, enligt honom själv, och under tiden som den pågick så var han exakt som vanligt hemma med stora planer för vad vi skulle göra med huset, semester, framtid osv osv.
Först när han blev tagen med ”fingrarna i burken” så började det välla ur honom. Att bli ertagen var fruktansvärt för honom, och han ramlade ner från den där piedestalen som han suttit på. Skuldkänslorna var enorma, samtidigt som han då inte kunde erkänna att han gjort något fel. Men den där affären, och min chock över den, var som en vändpunkt och han gick från att vara ”good guy” till ”bad guy” till ”ego guy” och har sedan dess i princip gått nedåt och nedåt och nedåt i en ond spiral där skuldkänslor, ångest, misslyckande, sorg osv osv blandas med känslor av att ha varit instängd. Och han vänder sig mot mig, snarare än mot att se sig själv, och lägger skulden på mig och vår relation. Trots att han i nästa andetag säger att vår relation varit fantastisk, för att sekunden efter säga att han varit olycklig (i sin roll som good guy) under en längre tid (vilket jag vetat och försökt hjälpa honom med), för att sedan säga att han vill bort, för att sedan säga att han vill vara här och nu är han helt vilsen.
Tankarna är svarta, ångesten läcker ut. Skuldkänslor gentimot mig och våra barn för att ”han förstör allt”. Otålig och frustrerad över att han inte kan ”fixa” sig själv, skäms över att han inte är perfekt längre, att han är en skurk. Han tror att alla tittar snett på honom, hör saker som inte sägs, ser blickar som inte ges. Och kan inte på något vis ge något eller någon en chans. Han ser inget positivt, tror inte på något (mer än att han måste jobba mer för att inte förlora sin ”status” på jobbet). Och nu flyr han bort, rent fysiskt, genom en separation. Och trots att han gör det så håller han sig kvar genom att återvända varje dag.
Hans humör är enormt skiftande, förr (detta har pågått i ett år nu men har eskalerat enormt senaste två månaderna) var det från vecka till vecka, sen till dag till dag och nu är det från minut till minut. Han kan skriva, eller säga, till mig att han vill separera, att han inte orkar mer (att skuldkänslorna är för stora) och liknande hjärtekrossande budskap för att avsluta det med ”Ha en bra dag! Puss och kram!” (och det är varken ironi eller sarkasm). Storma ut genom dörren kränkt efter att ha anklagat mig för saker (som pågår i hans huvud) för att sedan fråga om han får krama mig, men inte i syfte att be om ursäkt eller liknande.
Han har gått i terapi i ett år nu, men jag tror inte att terapeuten, oavsett hur snäll och kompetent han är, är rätt för min man. Han är för svag liksom, för vag i sina förslag och idéer. Min man kan inte, och har aldrig kunnat, prata om känslor. Det kan ingen i hans familj. Man sopar under mattan, tittar bort eller flyr. Terapeuten kan inte nå honom nu heller, han är för långt ner i den där spiralen och ser ingen väg upp, han tar bara till sig delar av vad som sägs men ser inte sin egen roll. Han vill inte gå till någon annan terapeut, det är ju inget fel på honom menar han och han behöver ingen mer terapi.
Han har varit hos läkare som konstaterade relativt svår B12-brist, vilket kunde vara en förklaring (delvis iallafall) till hans beteende (många symptom stämmer) men han menar att B12-brist inte påverkar honom. Det var inte ens relevant i hans värld. Han sa till och med till mig dagen innan läkaren ringde om provresultatet att: ”Kommer du någonsin acceptera att läkaren friskförklarar mig?”.
Han hävdar att han älskar sig själv, att han inte är deprimerad, att han inte behöver hjälp. Att jag bara försöker hitta en diagnos till honom, en stämpel, göra honom till en som alla andra. Men alla vi andra som står runt omkring ser något annat. Till och med hans mamma, men hon kan inte prata om känslor så hon kan inte heller nå honom. Ingen når honom nu. Ingen.
Jag hittar ingen information om att leva med en deprimerad person. Vad f-n gör man? Hur hanterar man en person som deprimerar sig? Jag är den person i hela världen som är honom närmast. Jag är antagligen den enda person som lyckats ta mig in bakom hans gigantiska mur och jag känner honom (så väl man nu kan känna en annan människa) och det skrämmer honom. Det vet jag. Eftersom jag ser att han mår så dåligt där bakom fasaden som han nu putsar på (fast det läcker ju en del genom de stora hål som finns) så försöker han nu skapa distans mellan oss genom tystnad och fysiskt distans (både vad gäller fysiskt närhet som förr varit väldigt viktig för honom och nu även boende).
Han flyr, igen. Till jobbet, sa till terapeuten att han lätt skulle kunna jobba 110 h/veckan om han bara var "fri". Försöker ockupera sig med aktiviteter eller barnen 24/7 bara för att slippa vara ensam en enda minut. För då kommer känslor och tankar som han inte kan hantera.
Jag vet inte ens vad jag vill med detta brev till dig. Jag kände bara spontant att du verkar kunna detta bättre än någon annan som jag stött på. Kan du ge något råd till mig?
Jag orkar inte heller snart, och jag vet inte om jag måste acceptera och ge upp nu. Jag känner mig som att jag sviker barnen, som också lider i detta eftersom dom saknar sin pappa. Jag saknar min man. Jag vill att han mår bra.
Snälla hjälp!
Tack för en bra sida.
Men att må så dåligt att man kanppt kommer upp ur sängen på morgonen är det svårt att ta sig i kragen och komma igång.
En person kan säga till sig själv hundra gånger att: Nu ska du ta tag i ditt liv.. Men när man bara möter motgång på motgång, hur posetivt man än försöker se det. Blir själva självhjälpen ett ock att bära.
Lik som mytologins: Atlas känns det som världen ligger på en persons axlar, man vill resa sig upp men man är rädd att hela världen ska falla och gå i bittar.
Texten var inspirerande, men mitt sökande på hjälp fortsätter..
Min upplevelse är att det kan vara mycket tufft att vara anhörig till en deprimerad. Tyvärr känner jag inte till någon som har skrivit något om det.
I din känslofyllda berättelse läser jag in maktlöshet, osäkerhet inför vad som händer samtidigt som du är beroende av din man som du inte kan kontrollera. Kanske är det där du borde börja, hos dig själv? Det kan låta banalt men jag brukar säga att man behöver börja med att ta hand om sig själv innan man kan ta hand om andra. Kanske kan du söka hjälp och stöttning i första hand och få hjälp att bena ut hur du ska förhålla dig till din man?
hei..vil si takk for en bra side..er en mann 44 år og lider av depresjon..men leste denne siden og fant ut att det stemte bra med det jeg lider av,,men det hjalp å lese denne självhjälpen..takker for en meget fint innlegg..mvh Erik Johnsen.Munkedal.sverige.
Hej o tack för artikeln,
precis som det står så funderar jag ibland på om jag är knäpp i huvudet, försöker hitta fel hos mig hur jag ska hantera relationer till min omgivning o själv må bättre. Dessvärre mår jag bara sämre o sämre. Har fått en son o gått några gånger via BVC. Där har jag pratat mer o mer om mig, vilket den psykologen säger sig inte vara specialist på, utan fokus för henne ligger på mig o barnet. Jag har tidigare försökt gå i psykoterapi, men eftersom det kostar så mkt pengar, så påverkar detta tyvärr min trovärdighet för psykologen dvs. "de vill tjäna pengar på mig", "nu måste jag gå fler gånger" osv.
Börjar bli så trött på det här kämpandet mot mina demoner o att jag har svårt att hantera nära relationer mm. Jag är en fighter o försöker gång på gång bättra mig, hitta lösningar, men nu med en son o trötthet från vakna nätter, så känner jag att spiralen bara störtar neråt.
Det värsta är att när man är i bott o verkligen behöver hjälp, då tar allt så lång tid som går via Landstinget. Jag har sökt via vårdcentralen psykolog o står nu i remisskö att de ska ringa upp för ett första avgörande samtal. Jag är livrädd att mina problem inte ska vara "relevanta" nog för dom att hantera… vad gör jag då?!!!
KRAM
Hej Livslust, om jag uppfattat dig rätt har du en nyfödd son, stämmer det? Jag är ingen expert på det men det är relativt vanligt med förlossningsdepressioner, tror du att det är det du har? Eftersom det kan vara allvarligt både för mamman, barnet och familjen förvånar det mig att inte BVC tar det på allvar. Kan inte psykologen på BVC hänvisa dig till en kollega?
Tyvärr är privat psykoterapi dyrt och det går inte att göra så mycket åt priset eftersom det är skatter som gör att det kostar så mycket men beroende på var du bor kan det finnas billigare alternativ. Här i Göteborg finns dels kyrkan som till en lägre kostnad erbjuder terapi, dels Psykologiska institutionen på Göteborgs universitet vars studenter behöver klienter. Bor du någon annanstans så kan du kanske pröva att kontakta kyrkan eller en psykoterapeut som kan ge dig råd om alternativ.