Tysta män och Cosmopolitan

av Johan Ydrén, kategori Kommunikation
Post image for Tysta män och Cosmopolitan

Tidningen Cosmopolitan ringde och bad mig berätta om tysta män. Normalt tycker jag om att bli intervjuad men jag var tvungen att säga nej. Ämnet släppte jag däremot inte.

Journalistens skickligt målade bild av tysta män som håller saker inom sig och kvinnorna som frustrerat vill nå dem, bet sig fast. Cosmopolitan hittade säkert en annan relationsexpert, men jag skriver ändå.

Först, en brasklapp. Jag föredrar att se människor som individer. Det finns skillnader mellan män och kvinnor som grupp, men på individnivå kan man inte förutsätta att en man eller kvinna är på ett visst sätt. När jag skriver om kvinnor och män kan rollerna alltså likaväl vara ombytta. Det gör bara texten mer läsvänlig.

Åter till ämnet. Jag tänker mig att det finns några olika skäl till att män är tysta.

Bättre fly än illa fäkta

Kvinnor är generellt sett mer verbala än män. De är helt enkelt bättre på att prata på det sätt man förväntas göra i en relation. I samtal, diskussioner och gräl är det en stor maktfaktor.

I bästa fall är samtal i en relation ett samarbete för att förstå varandra och göra båda parterna nöjda. Då spelar det ingen roll om en är bättre på att samtala. Handen på hjärtat har jag dock aldrig träffat ett par, professionellt eller privat, som alltid samarbetar. Istället är samtal, diskussioner och gräl ofta en tävling om vem som har rätt, vem som blir lyssnad på, vems känslor och behov som är viktigast. Den som är skickligast på att samtala har mycket makt.

Om kvinnan ständigt vinner striden om att bli lyssnad på, om hon får bestämma vad som är viktiga problem och får vad hon vill. Då är det naturligt att mannen flyr samtal. Det är t.ex. rätt vanligt att män blir arga och aggressiva för att de inte klarar att göra sig hörda på andra sätt.

Råd: Goda konstruktiva samtal och konflikter handlar om att tillsammans förändra en situation på ett sätt som gör båda till vinnare. Sluta kämpa mot varandra. Ansträng er för att båda ska bli hörda och få sina behov respekterade. Det utjämnar maktbalansen. Om du är mer verbal, utnyttja inte övertaget för att vinna utan för att hjälpa din partner.

Saknar ord för sitt inre

Något som förvånade mig när jag började som terapeut var skillnaderna i hur mycket människor sätter ord på vad som händer i livet. En del människor reflekterar och berättar fritt om både vad som händer dem och om deras inre. Andra berättar utförligt om vad som händer men knappt något alls om vad de tänker och känner. Det kan mycket väl vara så att du är tillsammans med någon som inte sätter ord på känslor och upplevelser i samma utsträckning som du gör.

Om en man är tyst och har svårt att svara på frågor kan det alltså bero på att han helt enkelt inte sätter ord på sina känslor och upplevelser i lika hög grad som du. Är han intresserad går det förstås att lära sig. Annars är det troligare att du kan förstå honom genom hans handlingar än genom hans ord.

Råd: Fundera på om du har en partner som är mer för att agera än för att prata. Vad kan du i så fall göra för att närma dig din partners sätt att kommunicera?

Känn inte efter, agera!

Den traditionella bilden av män är att de inte känner efter, de agerar. Att vara handlingskraftig är en styrka. Kvinnor däremot förväntas vara sociala och upprätthålla nätverk. Även om tiderna förändras lever sådana föreställningar kvar. Män förväntas vara handlingskraftiga och många kvinnor väljer män för att de är det. Samtidigt har bilden av relationer förändrats. I relationen förväntas män ha både en manlig och en kvinnlig sida. De ska vara en stark stoisk klippa när det är tufft och kunna öppna sig och vara känslosamma när det passar.

Jag säger inte att det är omöjligt att kombinera dessa roller, men fråga dig själv vilken typ av man du valt? Om du valt någon för hans traditionellt manliga drag är det kanske orättvist att förvänta dig att han ska vara lika bra på traditionellt kvinnliga drag som dina väninnor.

Det är måhända raljerande, men vad jag vill komma fram till är att många män får lära sig att de förväntas agera, inte dela känslor.

Råd: Reflektera över vad du gör för att upprätthålla förväntningarna på honom om att vara tyst och stark. På vilket sätt är det positivt för honom i er relation när han är öppen med känslor och behov, särskilt känslor och behov som inte passar dig?

Bygg tillit

Kommunikation bygger på tillit. Tillit växer långsamt men kan raseras blixtsnabbt. Om du vill få din man att öppna sig är det bästa du kan göra att långsiktigt stärka hans tillit till att det är en god idé att vara öppen och tala om problem. Skapa ett samtalsklimat där ni båda tas på allvar. Där både du och han får vad ni vill i lika hög grad. Försök framförallt förstå varandra. Det är grunden till god kommunikation.

Målet med förståelse är att du ska få samma bild som den du lyssnar på. Det är enkelt att testa. Om du kan återberätta för din man vad han tycker, tänker och känner innerst inne så att han tycker att du har förstått, då har du förstått. Tänk på att förståelse är mer än att upprepa ord. Det är att få med allt den andra vill uttrycka, även det som inte sägs. Det är han som är facit så fråga om du har lyckats förstå och nöj dig inte förrän du har lyckats.

Att återberätta vad du tror dig förstå om den andra är något du kan göra även med någon som inte säger så mycket. Berätta vad du tror att de har inom sig och fråga om det stämmer. Tänk på att om den andra inte är så pratsam är det extra viktigt att du verkligen anstränger dig så att de upplever sig förstådda.

Ta hand om dig själv

Jag har sparat det viktigaste till sist, du själv. Det är förstås bra att anstränga sig för att förstå sin partner och att bry sig om när han eller hon mår dåligt. I första hand har du dock ansvar för dig själv.

Fastna inte i funderingar över vad din man vill så att ditt liv går i stå medan du väntar på besked. Ansträng dig inte så mycket att förstå honom att du glömmer att göra dig förstådd eller ännu värre, glömmer vad du själv behöver.

Fördelen med god kommunikation är att man kan lösa saker tillsammans. Om ni inte har det behöver du fundera på hur du kan skapa en situation som får dig att må bra även om du inte kan kommunicera med din partner och även om du inte vet vad han känner och tänker. För många är det oerhört svårt men det är det enda sättet du kan behålla makten över ditt liv.

Johan Ydrén

Författaren arbetar med psykoterapi och konflikthantering. Han tar emot klienter för psykoterapi i Göteborg och håller kurser och föreläsningar om konflikthantering över hela landet. På Hantera Konflikter ... kan du lära dig mer om konflikthantering, samt givetvis finna information om professionella tjänster. Kontaktuppgifter




{ 1 trackback }

Det där med att prata känslor | Genusdebatten
november 11, 2014 kl. 12:53

{ 20 comments… read them below or add one }

Emma november 28, 2012 kl. 11:44

Tack för enormt bra tips. ska sätta upp texten hemma så jag blir påmind när jag inte förstår någonting och känner mig utestängd:) TACK

Malin december 20, 2012 kl. 19:37

Lever med en tyst man och återigen så återkommer råden att bara den som har behov av samtal ska förändra sig. bara kvinnan ska ändra sitt sätt för att anpassas till mannens sätt att kommunicera. inser iaf att det inte bara är min man det är fel på utan tydligen många andra också. Dock ingen tröst, och att man inte lärt sig något betyder inte att man inte klarar av det. Vill man så kan man prata.

Johanna april 15, 2013 kl. 6:27

Intressant summering av olikheter i relationer. Men om en person varken agerar så att man förstår vad han vill eller kan/vill sätta ord på problemet. Då är det svårt. Mycket ansvar läggs på den som kan diskutera, den sägs äga makten att påverka situationen. Frustration när man år efter år inte blir lyssnad på utan får lyssna för den andra kan elelr förmår inte. Blir tydligt när jag skriver att "It takes two for a tango".

Tyst kvinna med tyst man maj 6, 2013 kl. 19:52

Men om kvinnan också är "tyst" då, och inte har något enormt behov av att ständigt prata om och diskutera relationen eller att prata känslor bara för känslopratandets egen skull. Om parterna känner att de vet var de har varandra, kompromissar åt bägge håll och visar varandra bekräftelse och kärlek både verbalt och på andra plan utan att vare sig regelbundet sätta sig ned och bestämma sig för att utvärdera relationen eller för att prata känslor?
Skulle det vara något fel?
Har hela mitt liv känt mig okvinnlig och "fel" för att jag inte tycks ha det där kvinnliga behovet av att ständigt "prata känslor" som kvinnor så ofta förutsätts ha.
Fram till nu.
Då jag träffat en man som fungerar likadant. DET har vi pratat om så det vet jag!

Johan Ydrén maj 8, 2013 kl. 17:05

Jag tänker att facit är om ni känner er nära varandra och har ett tillräckligt starkt känslomässigt band. Ord är inte det enda sättet.

Folkvagn juli 8, 2014 kl. 9:50

Det finns mycket att lära av det här, om det är så att mannen är lite tyst och disträ eller tankspridd så länge han respekterar sin partner och hon känner hans värme.

Sedan har du det andra, det som inte är något annat än emotionell misshandel. Silent treatment. När man gör vad man kan för att engagera mannen i en konversation, krama på honom, få hans uppmärksamhet, få honom att öppna upp och dela med sig av sin inre värld. Då är det inte lite tystnad och könsskillnader längre, då är det kontroll.
Den som utsätts för detta lider svårt. Det är som att hjärtat slits ur kroppen.
Och det går inte att anstränga sig fram till en förändring.

Victoria november 7, 2014 kl. 23:03

Bra skrivet. Jag gillar ditt tips till kvinnan på slutet, nämligen att hon ska ta hand om sig själv och behålla makten över sitt liv. Det är sant, lätt att glömma bort, men är det absolut viktigaste.

Mats november 18, 2014 kl. 20:47

Lever med en kvinna som ÖHT inte kan kommunicera. Hon vill bara vinna tjafs och kan varken visa tillit, låta mig hjälpa henne med ngt eller visa djupa känslor. Så fort det blir ett litet tjafs slutar hon kommunivera Helt o hotar med att kasta ut mig. Jag upplever det som den värsta terror. Hon är liksom helt känslokall i de lägena. Själv vill jag tala om känslor o kan lätt be om ursäkt när jag gjort ngt fel. Men hon? Aldrig.

Maria Nash januari 4, 2015 kl. 14:55

Fint skrivet Johan! Sakligt och renodlat.

2015 kan vi släppa taget om det som inte längre ger oss mening. Det lämnar utrymme för nya livsval. Vi kan "släppa" relationer som inte längre lyser upp tillvaron. Dvs. om vi inte är rädda för ensamheten med oss själva som enda partner.

Hur kul lät det? Så är det för många av oss. Vi hakar upp oss mycket på andra utan att ta ansvar för våra egna liv. Så lätt det är att peka på sin partners problem… men vi ska ställa frågan till oss själva ibland. How fun am I to be around?

Madeleine Johansson maj 13, 2015 kl. 14:28

Men varför vinklas artikeln till att kvinnan ska axla ansvaret för relationens kommunikation? Varför ska kvinnan analysera och tänka över? Det blir ju ännu ett upprätthållande av könsroller.
Visst att det slutligen talas om att en ska tänka på sig själv, men det är kort formulerat och slutsatsen blir att en bryskt uttryckt har sig själv att skylla.

Johan Ydrén maj 18, 2015 kl. 14:59

Hej Madeleine. Det är en bra fråga tycker jag. Jag tänker att vinkeln handlar om att jag ursprungligen blev tillfrågad om vad kvinnor som är frustrerade över att deras män är tysta kan göra. Därför reflekterar jag över vad kvinnor i dessa relationer kan göra. Jag tänker att det alltid är den som har ett problem som måste arbeta för att förändra situationen, även om ett sätt att göra det förstås kan vara att försöka få ens partner att hjälpa till med att skapa en förändring. Ofta vill vi att vår partner ska ändras eller vilja förändra något vi tycker är ett problem men om de inte spontant gör det måste vi hitta ett sätt att nå dit, för den som har problemet är den som har motivation och en riktning för att lösa det. Så om jag skriver en artikel om män som inte pratar och som upplever det som ett problem kommer jag skriva om vad de kan göra.

hanna augusti 29, 2015 kl. 20:10

Tack för tipsen! Länge funderat nu om det är något fel på mej och har inte förstått varför han nästan aldrig pratar om problemen. Dock har vi haft många problem i förhållandet och tilliten har varit och är väl fortfarande lite dålig. Jag har fått dra ur han saker innan och frågat Vad som är fel när jag verkligen sett att de varit något. Men svaret har då blivit "amen de är ingenting!" En självklarhet flr oss är ärlighet, men då dom stora grejerna var innan när man som sagt fått dra ut han svaret så va de att han va osäker på vad han kände. Då kom frågan i mitt huvud "skulle vi inte vara ärliga mot varann??" tyvärr sätter de sej och man ifrågasätter fler saker. Efter den gången så har jag blivit livrädd så fort "det verkar vara något". Vi har gått igenom väldigt mkt men vi har hållt ihop och är idag förlovade. jag älskar honom så himla mkt och har gjort väldigt mkt för honom, så jag antar att man vill få lite tillbaka om ni förstår vad jag menar. Någonstans är vi starka och vill inte släppa varann. viljan kanske gör en starkare än man tror?

Jakob oktober 31, 2015 kl. 14:40

Hej!
Har du skrivit någon liknande text riktad till män, eller den i relationen som inte är den bättre på att kommunicera sitt inre?
Om inte, finns det någon du kan referera till?

Lovisa mars 11, 2016 kl. 11:37

I våran relation är jag den tysta. Jag ät uppväxt med en pappa som inte pratar så mycket om känslor och vad han känner och det har jag tagit efter väldigt mycket.
Nu har vi kommit till att jag verkligen måste ändra på mig och börja prata, inte bara om känslor och våran relation utan vad jag mer tycker och tänker. Jag vill bli den starka kvinnan som har starka åsikter och vet vad jag pratar om men det är svårt att komma dit på bara någon vecka eller månad.
Så det du har skrivit tycker jag är väldigt bra, jag bara bytte ut rollerna!

Elin P maj 3, 2016 kl. 8:26

Men jag orkar inte snart.. Min man tolkar det som att vi ska bråka och tjafsa. Han fixar inte kritik. Jag vill sitta ner och diskutera och försöka lösa problemet. Vi går och lägger oss (jag lägger mig) arga. Han tror allt är löst nästa dag och beter sig som vanligt medans jag ligger och grubblar och bygger upp en sorg.

Känner mig älskad men inte sedd. Känner mig åtrådd men inte hörd. Och jag vet inte hur länge jag orkar..

Jennie juli 12, 2016 kl. 19:41

Jag är otroligt glad för er skull måste vara skönt att ni kommunicerar lika i er relation.. Jag har också alltid känt mig okvinnlig på det sättet att jag har svårt att prata känslor eller olika OM.. min sambo är helt tvärtom.. han skulle kunna prata länge om känslor och grotta ner sig i ämnen.. och om saker som KAN hända.. Jag känner mig ofta pressad att fylla hans behov av att diskutera medan jag är mer svart/vit ja/nej.. talar om situationen när den händer, löser problemet när det uppstår.. men jag önskade att jag var som min sambo kunna ha ro att sitta o prata länge och fördjupa sig.. men d uppstår en otrolig rastlöshet.. som är svår att förklara och i grunden osäker vad jag själv tycker om saker och ting särskilt när man får frågan vad tycker du?? Om saker som inte ens har hänt eller om framtiden, sambon är ganska orolig själ och är ständigt orolig för framtiden trots att vi har goda förutsättningar för en god framtid… men jag visar han massor av uppmärksamhet på andra sätt känslomässigt och ger han mycket närhet men i kommunikationen är vi så olika..

Inger januari 28, 2017 kl. 19:56

Hej, bra skriven text som ger en del perspektiv. Lever själv med en man som pratar om vad han gör eller gjort, frågar sällan mig om något och engagerar sig inte heller mer än med någon kommenterar om jag berättar något. Det som är svårt, väldigt svårt att förstå är att det inte finns några svar därinne, innanför. De är som det är bara. Lever i det och det är f n upp och ner i mitt känsloliv pga det. Accepetera eller lämna? Kan man bygga band och tillit ändå? Saknar så mycket att bara prata, vara nyfikna på varandra. Men det har aldrig funnits från hans sida och kommer aldrig finnas. Det är lika svårt för honom som fysik eller räkna ekvationer för mig. Att acceptera det är lika svårt för mig som att sätta ord på känslor för honom. Veta vad man känner, ingen träning på det. Är det vi kvinnor själva som bidragit till det genom att förneka pojkar att vara ledsna och svaga med stigande ålder? Stoppa känslor. Något fel på mansrollen är det iallafall. Och jag blir så less.

Annsan februari 24, 2017 kl. 18:39

Män och kvinnor med autism, Asperger och även de med språkstörning, må så vara att det kan vara diagnosticerat, kan mycket väl ha svårt med kommunikation. De förstår helt enkelt inte värdet av "tillsammans" och att "prata om saken". Även de män och kvinnor som är i det nedre spektrat av den normala IQ kan ha mycket svårt för abstrakt tänkande och att "sätta sig in i". De är helt enkelt bättre på praktiska "att göra" saker.

Anna juli 15, 2017 kl. 8:59

Så resonerar min man oxå, och däri ligger mycket av våra problem. För mig slocknat successivt det känslomässiga bandet när man inte pratar eller kommunicerar aktivt med varandra.
Han vill ha fysisk närhet utan "prat" och det är svårt för mig.

Amina juli 24, 2017 kl. 23:38

Jag googlade ämnet tysta män sen hamnade jag här . Jag är mitten i två kulturer den svenska o somaliska . Texten hjälpte mig mycket o jag läste alla kommentarer . Min gillar vara själv o är tyst när det händer nåt mellan . Jag är så här aldrig jätte arg o ej heller kan hålla mig tyst o vill lösa konflikter osv .
Men jag har längtat att jag kunde hålla mig tyst och kunde bli jätte arg bara två dagar . Så att jag kunde servera hans egen medicin .
Män är mer bestämda än kvinnor har jag märkte . Jag är mer verbal mer än min man . Han är typ jo eller nej och ej gillar diskutera mycket . Jag gillar diskutera saker ting . Vi har lite kulturkrock . Han gillar att jag ska säga jo utan diskutera . Jag är trött på hans tystnad . Jag vet inte vad han känner eller vill ha det stör mig .
Nu jag bestämd mig att fokusera på mig o mitt mål i livet .
1) Jobba med självkänsla
2) mina mål
3) vända oss till Familjrådgivning ,
Den sista jag vill älska mig själv och gifta med mig själv 😀 men har min man som Kn…l kompis . Jag vill inte se honom längre som min man :D.
Vi har barn så jag vet inte hur det kommer sluta . I am so desper .

Leave a Comment

OBS! På förekommen anledning vill jag påpeka att det här inte är en kanal för att söka psykiatrisk rådgivning, särskilt inte i akuta kriser. Om du har akuta problem, särskilt om du har självmordstankar, föreslår jag att du kontaktar närmaste akutpsykiatri. Nationella hjälplinjen, 020 - 22 00 60 är också en bra resurs. Med det förbehållet välkomnar jag varmt kommentarer. Meddelanden kan modereras för att upprätthålla läsbarhet och god ton.

Previous post: