Vara snäll, en vinnande strategi

Sen jag skrev inlägget "Är du för snäll?" har jag fått brev av män och kvinnor som bett mig skriva mer om snällhet och konflikter. En intressant liten bok, ”Från konflikt till samverkan” , får utgöra grunden för det.

Boken börjar med ett experiment. En professor i statsvetenskap bjuder in experter från olika vetenskapliga fält för att tävla mot varandra i ett spel, Fångarnas dilemma, som trots sin enkelhet väl speglar aspekter av verkliga relationer (spelet beskrivs i en separat ruta i slutet av artikeln).

De inbjudna professorerna i ekonomi, psykologi, sociologi, statsvetenskap och matematik fick skapa strategier som tävlade om att vinna så mycket som möjligt av varandra. Resultatet förvånade, det bästa sättet att maximera sin vinst i relationer med andra som också vill maximera sin vinst är att vara snäll och försöka samverka.

Experterna strategier prövade olika vägar till framgång. Det fanns listiga strategier som manipulerade och lurade de andra, det fanns helt igenom egoistiska strategier och det fanns snälla strategier av olika slag. Den bästa strategin visade sig vara den minst komplicerade, lika för lika. När du stöter på en ny individ, börja med att försöka samarbeta för ömsesidig nytta, när du sett hur de beter sig, besvara den andras beteende. Om de samarbetar, samarbeta, om de försöker vinna på din bekostnad, gör likadant.

Robert Axelrod, författaren, sammanfattar resultaten av tävlingen i 4 råd. De är värda att reflektera över i sin enkelhet:

1. Var inte avundsjuk
2. Var inte först med att vara egoistisk
3. Återgälda både samarbete och egoism
4. Var inte alltför listig

Var inte avundsjuk

En uppmärksam läsare undrar kanske hur det kan vara bäst att samarbeta när den som samarbetar alltid vinner lite mindre än den som är egoistisk. Det Axelrod upptäckte under tävlingen var att den som är snäll och samverkar inte vinner i enskilda relationer men de vinner när man räknar ut vad de tjänat i alla relationer.

Faktum är att snälla aldrig vinner i någon enskild relation eftersom de som är egoistiska drar nytta av de som försöker samarbeta och de som samarbetar för bådas bästa får lika mycket.

Anledningen till att de snälla vinner i längden är att de vinner så mycket när de har relationer med andra som också är snälla. De egoistiska kan tjäna lite på att utnyttja de som försöker samarbeta med dem men om de snälla sätter stopp vinner de inte så mycket. Och tillsammans med andra egoister vinner de nästan ingenting medan de snälla får mycket i sina relationer med andra snälla.

Så var inte avundsjuk på de som vinner på din bekostnad. När du har en bra ömsesidigt givande relation får du så mycket mer än de får med de som behandlar dem som de behandlar andra.

Var inte först med att vara egoistisk

Axelrods definition på snälla strategier är de som börjar med försök till samarbete. De som när de träffar någon ny inleder med en attityd av strävan mot ömsesidig vinning.

I spelet och förmodligen i livet kan det ibland tyckas befogat att vara försiktig i mötet med andra. Men i spelet och förmodligen även i livet gör det att du går miste om goda relationer med de som misstar din försiktighet för avståndstagande. Då går du miste om många av de långvariga ömsesidigt gynnsamma relationer som i spelet visade sig så värdefulla.

Du förlorar alltså mer än du tjänar på att sluta dig gentemot andra. I det långa loppet är det bättre att ta en liten förlust mot de som försöker utnyttja dig och släppa in de som vill vara dina vänner än att riskera att förlora båda sorterna.

Återgälda både samverkan och egoism

Som Axelrod uttrycker det ”utöva reciprocitet”, med andra ord bete dig mot andra som de beter sig mot dig. Om de försöker samverka, försök samverka med dem, även om de tidigare betett sig dumt. Men om de försöker utnyttja dina försök till samverkan, sluta samverka och bemöt dem med samma mynt tills de ändrar sig.

Den här regeln är svår ur flera aspekter. Om man alltid utövar ”öga för öga, tand för tand” riskerar man skapa eviga hämndspiraler. Om man å andra sidan är för förlåtande mot de som betett sig illa riskerar man att utnyttjas.

I verkligheten behöver det inte finnas samma motsättning som i spelet för vi har större möjligheter att skilja mellan att sätta gränser och ren hämnd. Men rådet kvarstår, om någon beter sig illa, sätt stopp för det, se till att det inte lönar sig för dem. Om de försöker bete sig bra, var förlåtande, ge dem en chans.

Var inte alltför listig

I spelet var det tydligt att de snälla strategierna var bäst av skäl som nämnts ovan, främst att de kunde skapa samverkan med andra snälla vilket kompenserade förlusterna mot de som försökte utnyttja dem. Givetvis försökte några utnyttja detta och låtsas vara snälla för att luras.

I spelet var problemet med list att även om det gick att tjäna på att lura vissa förlorade man mer på att inte kunna skapa bra relationer med de som var snälla men inte tillät sig bli manipulerade.

En annan form av strategi som författaren kallar listig är att vara snäll och försöka samarbeta men vara oförlåtande mot de som beter sig illa och sen ångrar sig. Självklart hjälper det till att sålla bort alla som bara försöker lura in en i samverkan för att kunna lura en igen. Tyvärr stänger det också ut alla som genuint vill bättra sig och som man skulle kunna skapa en god relation med. Totalt är det en mycket olycklig strategi.

Ytterligare en reflektion författaren har efter detta tämligen enkla spel är att förståelse är viktigt. I en miljö där vissa vill en väl, vissa är gränsfall men kan bli goda relationer om man visar att man inte tänker låta sig bli utnyttjad och andra är oförbätterliga egoister så är det naturligt att vara misstänksam. Därför är det viktigt med förståelse mellan parterna för att kunna skapa samverkan, så att inte misstänksamheten gör att man stänger ute även de som egentligen vill väl men är otydliga.

Reflektioner

Jag har försökt minimera mina egna reflektioner för att jag tycker parallellen mellan resultatet av det här banalt enkla spelet och hur vi lever och skapar relationer med andra är så vackert. Men en sak slog mig särskilt. Många av de som skrivit till mig om snällhet, och det är en hel del, uttrycker en önskan om att det trots allt ska vara något positivt, trots att det allmänt tycks omnämnas som något negativt.

Att vara snäll och försöka göra det bra för båda inblandade i en relation är något positivt, detta enkla spel och den återföljande diskussionen visar det väldigt väl. I den fortsatta studien som jag inte återger beskriver författaren också hur en liten grupp av snälla människor kan vinna även i en värld där alla andra är egoister. Det tycker jag själv känns hoppingivande. Förutsättningen är att man träffar de andra snälla tillräckligt ofta.

Men att vara snäll är inte att vara snäll oavsett hur andra beter sig. Det är att sträva efter att båda i en relation ska vinna lika många poäng och att vara förlåtande om den andra gör misstag men försöker bättra sig. De strategierna som försökte samverka oavsett hur de andra betedde sig gick det inte så bra för.

Om det är svårt att föreställa sig hur detta kan översättas till verkliga relationer har jag två paralleller som kan hjälpa:

• Kärleksrelationer Tänk spelet som en tävling om att få höga poäng i behov som kärlek, respekt, lycka o.s.v. Det bästa sättet att få det är att samverka med andra. Man kan få kortsiktiga vinster genom att utnyttja andra men aldrig nå samma höjder som människor som samverkar för att ge varandra så mycket som möjligt kan få.
• Affärslivet Det är samma sak. Tänk att du är på en arbetsplats där alla vill göra karriär. Det är lätt att se att man kan tjäna på att ”gå över lik” som det heter, att trampa på andra för att ta sig fram. Men den som gör det kan aldrig åstadkomma lika mycket som en grupp som ömsesidigt samverkar.

Fångarnas dilemma

Fångarnas dilemma är ett klassiskt problem. Det är ett spel med två deltagare. Båda deltagarna väljer utan kontakt med andra om de vill samarbeta eller vara egoistiska men vad de väljer påverkar även den andra parten.

Säg att du är spelare 1. Om du väljer att samarbeta och den andra också samarbetar får ni båda 3 poäng. Om du samarbetar och den andra är egoistisk så får du 0 poäng och den andra får 5 poäng. Om både du och den andra väljer att vara egoistiska får ni 1 poäng var och om du är egoistisk och den andra samverkar får du 5 poäng och den andra 0 poäng.

Med andra ord så får man mest poäng om den andra samverkar och man själv är egoistisk, man får bra poäng om båda samverkar, dåliga poäng om båda är egoistiska och inga poäng om man själv samverkar och den andra är egoistisk.

Om du tävlar för att få höga poäng mot en okänd person en gång är den allra bästa strategin att vara egoistisk. På så sätt garanterar du att du antingen vinner eller kommer lika. Om du väljer att samverka kan du som bäst bli lika men du kan också förlora. Man kan också visa att samma sak, det är bättre att vara egoistisk, gäller så länge man vet hur många gånger spelet ska pågå.

Men spelet förändras om du inte vet när spelet tar slut. Om du försöker att vara egoistisk är det osannolikt att den andra fortsätter försöka samverka, vilket betyder att ni båda kommer få låga poäng genom hela spelet, när ni istället skulle kunna fått höga tillsammans om ni samarbetade.

Det här är ett enkelt spel men det kan lätt jämföras med den komplicerade verkligheten. Det är lätt att hitta exempel från sin omgivning, arbetsliv eller privatliv, som stämmer med spelet. I en kortvarig relation kan man tjäna på att utnyttja någon. Den som blir utnyttjad mår bara dåligt. Hade båda parterna samverkat hade båda mått bra men förmodligen inte fått lika mycket som den som utnyttjade den andra fick, kortsiktigt.

Precis som i spelet förändras situationen om relationen mellan kollegorna eller partnerna fortsätter. Ett långt stabilt samverkande förhållande ger båda parterna mycket positivt. Att en part under lång tid lyckas utnyttja den andra ger den utnyttjande mycket och den andra inget alls. Ett långt förhållande där båda beter sig egoistiskt mot varandra är kanske bättre än att bli utnyttjad men inte i närheten så givande som om båda anstränger sig för varandra.