Kommentarer till Är du för snäll?

Av: Toni

Toni — Wed, 01 Feb 2012 09:43:44 +0000

Oj! Känner igen mig så väl…

Brukar säga att jag vet precis hur jag vill vara som pappa – bara se vad min far gjorde och göra precis tvärt emot!

Haft svårt att hantera det faktum att jag på ett självuppoffrande sätt alltid är andra behjälplig och mer eller mindre bara viftar bort deras tacksamhet med ett "äsch – var väl inget", samtidigt som jag nästan förväntar mig uppskattning och hurra-rop från min fru när jag utfört någon av de basala uppgifterna i hemmet. Skakar själv på huvudet när jag skriver…
How to do better?

Av: becka

becka — Thu, 05 May 2011 11:49:19 +0000

jag håller med, menar samma sak egentligen…var lite otydlig om att det handlar om sig själv, inte alla andra…någonstans måste man bara sluta göra sig själv till ett problem, blev därför lite irriterad, uttryckte detta ganska klumpigt men jag är ingen mästare på det skrivna ordet =)

Av: Johan Ydrén

Johan Ydrén — Mon, 02 May 2011 12:47:15 +0000

@Mr. E Jag kan rekommendera boken. Och spontant tänker jag, men jag känner ju inte dig, kan du finna ett sätt att upplysa din flickvän om vad du behöver innan du "får nog av att anpassa" dig?

@Becka Tack för kommentaren. Jag håller med om att listan är provocerande negativt formulerad. Men jag tänker att den är skriven för de som vill göra något åt sin situation, vilket självklart inte de som trivs inte behöver. Om man vill förändra sin situation ska man förstås titta på omgivningen men man behöver också titta på sig själv. Att bara kritisera omgivningen gör en maktlös. Däremot tycker jag inte att man ska skuldbelägga vare sig själv eller omgivningen, många som är "snälla" bär i min erfarenhet på alldeles för mycket skuldkänslor.

Av: becka

becka — Sat, 30 Apr 2011 12:38:40 +0000

Tycker problemet ligger hos dem som trycker och nervärderar enligt mig…tycker det känns vettigare att inte göra allt kring ens person till ett problem… går ju att se det som är bra med det också… och lära sig att tampas med idioter utan att bli en idiot själv…

…det går ju att skriva om varenda punkt på ett mer upplyftande sätt och utan hela det där offer-mentalitets-sättet som enligt mig är att trycka och nervärdera.

…om man redan mår dåligt verkar det helt befängt att rada upp en hel lista på vilket sätt man är ett offer och tro att det är en väg till att må bättre, det är ju inte den enda sanningen liksom.

…från en som kände igen sig i alla punkter, blev lite lättad och sen lite mer deprimerad, för att sen bli lite förbannad och ifrågasätta hela idén med en "offer-lista"
WTF liksom!?

…tack och hej

Av: Mr. E

Mr. E — Tue, 26 Apr 2011 16:35:17 +0000

OK, jag har precis konstaterat att jag passar in på 90% av kriterierna i artikeln. Vad gør man nu då? Skulle gærna få några tips på hur jag ska hantera reaktionerna från omgivningen nær man lanserar konceptet "no more Mr. Nice guy". De bråk och græl som uppstår hela tiden med flickvænnen ær nær jag får nog av att anpassa mig efter henne och alla hennes behov och kænslor…

Av: Peter bj

Peter bj — Mon, 21 Feb 2011 17:26:32 +0000

Jag känner igen mig själv måste jag säga. Men jag söker väldigt sällan bekräftelse från kvinnor, ifråga om varför jag är snäll. Liksom som man behandlar blir man behandlad själv? Mer svårt att säga ifrån när någon utnyttjar
mig. Svårt att se det och tror mycket på vad folk säger. Mytoman? Nä, jag har ett otroligt minne och analyserar saker beteenden hos andra men glömmer lätt bort mig själv? lägger ihop saker tex varför en tjej får sms varje fredag lördag kväll efter 3 då de frågar om de ska hämta henne? Liksom varför gör de så? Har en sjukt bra berättelse om olika beteende igentligen som jag vart med om senaste halv året. Men jag kan erkänna att jag lever genom av min partner ofta känner. Hjälp tack!!/ peter

Av: Roger

Roger — Fri, 29 Oct 2010 06:06:49 +0000

Ojojoj! Var nog inte riktigt beredd på att någon skulle pricka in mina typiska beteenden så jädrans exakt...Har allvarligt börjat tro att det är något stort fel på mig i nära relationer, men efter att ha läst detta så kanske man kan våga tro på att det mera är frågan om ett syndrom än någon enstaka "defekt" person. Jag har länge vetat att jag har svårt att säga nej, vill ställa upp och hjälpa till, vill vara alla till lags, och visst kan jag hålla med föregående att det finns stor risk att bli medvetet eller omedvetet utnyttjad pga detta. Men vad gör man då?? Jag är själv mitt uppe i den mest uppslitande situation jag befunnit mig i någonsin, en trolig skilsmässa efter 12-års äktenskap, som varit starkt påverkad av mina "defekter". Jag vet inte riktigt hur jag skall kunna klara mig igenom detta, men jag inser md viss bitterhet att det som händer nu är precis det som jag har varit mest rädd för, att förlora den jag älskar! Men om man älskar någon, färgat av alla dessa beteenden som en "nice guy" har så kan man nog inte vänta sig något annat!

Av: Robert B

Robert B — Sun, 16 May 2010 15:28:37 +0000

allt stämmde in på pricken av mig, å nu efter att läst lite mer har jag förståt att folk gillar att utnyttja en sån "nice guy" som jag. jag gör precis allt för alla känslosamt och ekonomiskt å tänker oftast inte på mig själv. men när jag sedan "hjälpt" dem med deras problem så e de som att jag inte finns mer. när jag var i tonåren var jag mest poppis på skolan å fick alla å skratta och hade ett utseende som tjejer drogs till. men det har ändrats helt på senare år. blev mobbad ett tag på mitt första jobb jag hade och det haar nu gjorts så att mitt skälvkänsla gått ned till botten. vågar inte prata med folk å istället för att prata impulsivs å glatt som innan så funderar jag ett tag innan på vad jag ska säga. å detta har gjort att många av mina vänner inte vet vart dem har mig och vi har bara ytlig kontakt idag. går under snart av alla panikångestar å ser knappt någon utväg. jag saknar mitt gammla jag/liv så det blöder i hjärtat

Av: uffe

uffe — Mon, 16 Nov 2009 18:01:58 +0000

Jag känner mig precis som en Nice Guy men jag blir fasligt arg när ingen tror mig då brusar jag upp som någon tänt eldvätska på mig.
och nu börjar jag att förstå viden av det hela. det är skrämmande hur sann den var ja man söker bekräftelse o jag söker den av min sambo hela tiden märker jag nu.
Skulle jag berätta allt så skulle det kunna bli en bok hur en nice guy förstör sitt eget liv sakta men säkert och där är vi nu efter 9 års som jag kallra tjafs bråk.

Av: mary j

mary j — Tue, 03 Nov 2009 11:35:28 +0000

wow, detta fick mig att öppna ögonen för mig själv. Allt som nämnts ovan stämde in på pricken. Trots att jag är kvinna och detta är menat för män så kunde jag relatera till varenda punkt.

Tack

Av: Åse

Åse — Sat, 24 Oct 2009 13:01:00 +0000

Hej
Tänker tillbaka med det där att vara snäll,det är inte många människor som tål att få vänta,söker bekräftelse tycker jag de flesta gör,får de inte de, är det lätt att utse en syndabock som jag ofta får vara,så länge människor får ett ja och sina behov är de ok,att jag sedan sätter mina egna behov tll sidan är det ingen som bryr sej med,detta tröttnade jag på med att börja säja nej och då fick jag lämna abete,idag mår jag inte själv så bra eftersom det inte finns någon medbestämmande rätt i detta landet.

Av: Johan Ydrén

Johan Ydrén — Tue, 08 Sep 2009 00:09:08 +0000

Hej

Vad kul att jag fått respons. Tyvärr har jag inte sett det tidigare. Det här med att ha kommentarsfält är nytt för mig.

"Snällhet" har många uttryck så det är svårt att ge ett generellt tips om hur ni kan arbeta själva. Självklart kan ni söka hjälp, hos mig eller någon annan, men man kan göra mycket själv också. Min erfarenhet är att det för många är hjälpsamt att börja lägga märke till när magkänslan säger att det inte står rätt till. Notera det gärna i en dagbok och reflektera över vad du önskade just då.

Många som är "snälla" har svårt att märka när de går över sina egna gränser. Att börja känna efter är därför första steget.

Man kan också tänka på att de flesta som är för försiktiga med att kräva saker för sig själv och sätta gränser kan behöva slå över lite innan de hittar balansen. Var inte orolig för att kräva för mycket eller säga nej för ofta. Du kanske behöver det en period för att till slut få en bra balans.

Av: Magnus Gustafsson

Magnus Gustafsson — Mon, 31 Aug 2009 09:39:13 +0000

Hej
Det här stämmer klockrent in på mig. Har levt med detta i nu 44år och vet inte hur jag ska komma vidare. Men första gången i mitt liv är det här något som sätter huvudet på spiken. Jag får något att följa. Inte trodde jag att min snällheten var det som var problemet.
Ska gå vidare med dette. Äntligen något att jobba vdare med.
Tack: Magnus

Av: Vivvi

Vivvi — Tue, 25 Aug 2009 07:57:53 +0000

Oj oj….. detta gäller män men kunde lika gärna varit en spegel av mig som kvinna.
Lever precis så där och det är så destruktivt men hur kommer man ur det?
Har hamnat i ett förhållande där hela detta "good guy" beteendet tillsammans med destruktiva konflikter blir katastrof. Fullständigt katastrof. Hur ska man kunna ta sig ur detta??????

Av: uffe

uffe — Sun, 12 Jul 2009 10:04:52 +0000

Har glover pratat med mig när han fått fram detta.?detta e skrämmande att se detta….hur kommer man tillrätta med att hitta en harmoni e detta?jag är totalt vilsen i mitt liv..vore tacksam för ja vad säger man"tips"på hur man kommer ur detta..är inne på mitt 4de förhållande som håller på att gå åt hlvt pg.a att ja e vilsen i vilken roll jag har har i livet..m.v.h uffe.om man lyssnar på robin williams låt feel…det är precis så jag känner ….