Vid några tillfällen har jag stött på besvikelse från personer vars terapeut inte ringt dem när de inte dykt upp. Ibland så mycket besvikelse att de valt att inte fortsatt terapin. Det är lätt att tro att terapeuter bryr sig mindre än vad vi faktiskt gör. De flesta av oss har blivit tränade att hålla våra egna känslor utanför eftersom terapin ska fokusera på klientens känslor. Det betyder inte att vi inte har känslor, en bra terapi kräver att terapeuten känner för klienten.
Besvikelsen över att terapeuten inte ringer och försöker fånga in en när man inte kommer är förstålig. Ibland kanske det till och med är ett test från klientens sida att inte komma till sin tid. För terapeuten innebär det ett dilemma. Klientens egen vilja måste vara drivande i terapin. Att som terapeut börja jaga klienten sänder därför fel signaler. Vill man inte gå i terapin och bli bättre finns det inget terapeuten kan göra. Det finns också en risk att man som terapeut uppfattas som uppfodrande, skapar skuldkänslor och försvårar för klienten att komma till terapin om man ringer och försöker övertala dem. Därför har de flesta terapeuter fått lära sig att man inte ska ringa och många ringer inte av ren rutin. Hur bakvänt det än kan verka så är det snarare av omtanke som man inte ringer än p.g.a. brist på omtanke.
Författaren arbetar med psykoterapi och konflikthantering. Han tar emot klienter för psykoterapi i Göteborg och håller kurser och föreläsningar om konflikthantering över hela landet. På Hantera Konflikter ... kan du lära dig mer om konflikthantering, samt givetvis finna information om professionella tjänster. Kontaktuppgifter
You must log in to post a comment.