Det jag vill förmedla är dock en frustration som kommer sig ur de två fält jag arbetar med: konflikter och människor i behov av terapi. Båda fälten präglas av människor som tror sig förstå varandra och därför slutar lyssna.

Konflikter uppstår och fortplantar sig ofta just i missförstånd. Jag säger "att himlen är mulen", du svarar "ja visst är det stämningsfullt" och jag känner hur det kokar inombords för att du inte hört att jag egentligen menar "det börjar nog regna snart och jag fryser, kan vi inte gå in?"

Dock hoppas jag förstås att jag kan förmedla något i min blogg men räknar inte med att det är riktigt vad jag tänkt mig.

Alltså, nog för att allt ändå är fåfängligt. Men känns inte hela det här med bloggande lite meningslöst om vi ändå aldrig kommer förstå dig? "jag förstår" används nog ofta som ett sätt att förmedla att man har en grundläggande insikt om vad den andra personen pratar om. Säger jag att min himmel är mulen får du naturligtvis ett begrepp om min himmel, fastän himlar kan vara mulna på så många olika sätt.