Min erfarenhet är att det är nyttigt att reflektera över vilka värderingar man har om sin egen roll i förhållande till andra människor. Balansen mellan att bry sig om andras behov i en relation och att bry sig om sina egna behov är svår nog utan att man är oklar över sina egna värderingar. Ofta kolliderar värderingarna i en härva av måsten och borden.

En härva av måsten och borden

Ett vanligt hinder är värderingar som uppmanar oss att först och främst se till andras behov. Det går nämligen inte att förneka dina egna behov hur länge som helst. På ett eller annat sätt kommer de påverka dig och dina relationer. Risken är stor att det orsakar lidande om du inte har förmågan att ta ansvar för vad du känner och behöver, förmågan till självhävdande. Själv är jag dessutom av uppfattningen att alla människor förtjänar att må bra och för det behöver man åtminstone en grundläggande förmåga att ta hand om sig själv.

Vilka rättigheter och skyldigheter har du i relation till andra? Det finns en lång tradition av att filosofera kring det. Sedan psykologin började intressera sig för självhävdande på 50-60-talet har åtskilliga författare producerat listor med rättigheter. FN:s mänskliga rättigheter är översatt till 300 språk och präglar lagstiftningen i många länder. Ändå tycks de flesta av oss vara mer uppfyllda över vilka skyldigheter än vilka rättigheter vi har.

Att tänka i termer av rättigheter ger en unik möjlighet att skapa jämlika relationer

Att tänka i termer av rättigheter ger oss en unik möjlighet att skapa jämlika relationer. Det spelar ingen roll om det är en kärleksrelation, en kollegial relation, en släktrelation, vänskap o.s.v. Om du och den andra har samma rättigheter och känner er fria att använda dem kommer relationen vara jämlik.

Detta är individens okränkbara rättigheter som FN uttryckt dem i ett urval av de mänskliga rättigheterna (länk ):

• Artikel 1 – Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.
• Artikel 2 – Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationell eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. …
• Artikel 3 – Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet
• Artikel 18 – Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. …
• Artikel 19 – Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.
• Artikel 20 – Var och en har rätt till frihet i fråga om fredliga möten och sammanslutningar. Ingen får tvingas att tillhöra en sammanslutning.
• Artikel 30 – Ingenting i denna förklaring får tolkas som att det innebär en rätt för … en enskild person att ägna sig åt en verksamhet eller att utföra en handling som syftar till att omintetgöra någon av de rättigheter eller friheter som anges i förklaringen.

Det är inte bara att vi har samma rättigheter. Som individer har vi en absolut rätt att försöka tillgodose våra egna behov så länge vi inte begränsar andras. Vi har rätt och möjlighet att ta ansvar för vår egen lycka. Liksom andra har rätt att ta ansvar för deras lycka. Det kräver en förmåga att respektera och ta ansvar för sig själv som är en utmaning för de flesta av oss. För vissa utgör svårigheter med att hävda sina egna behov ett hinder för ett lyckligt liv.

Svårigheter att hävda sina egna behov är ett hinder för ett lyckligt liv

Genom att bejaka varandras rättigheter kan vi möta varandra som vuxna och jämlika individer, vilket i längden är befriande. Ett förslag på tydligare formulerade rättigheter:

-  Jag har rätt att behandlas med respekt
-  Jag har rätt att tydligt tala om vad jag vill, känner och behöver
-  Jag har rätt att ändra åsikt och att vänta med att fatta beslut
-  Jag har rätt att göra misstag
-  Jag har rätt att säga nej och prioritera vad jag behöver framför andras behov
-  Jag har rätt att be om vad jag önskar.
-  Jag har rätt att bli hörd
-  Jag har rätt att lyssna på mina känslor och min kropps signaler
-  Jag har rätt till mina egna åsikter
-  Jag har rätt att ha fel
-  Jag har rätt att erkänna okunskap
-  Jag har rätt att uttrycka ilska.
-  Jag har rätt att vara självhävdande
-  Jag har rätt att inte ta ansvar för andra
-  Jag har rätt att sätta upp mina egna mål och sträva efter att nå dem

Att kräva sin rätt och låta andra få tillgodose sina rättigheter är sunt och jämlikt självhävdande. Eftersom alla har samma rättigheter skapar det jämlika relationer och hjälper oss komma till rätta med maktobalanser.

Reflektera gärna över listan av rättigheter. Upplever du att du tillåter dig dessa rättigheter? Vad begränsar dina rättigheter? Hur känns det att tänka sig att andra som din partner, vänner, släktingar och kollegor också har dessa rättigheter?

Vill du lägga till eller förtydliga något i listan?

Att vara självhävdande är ett sätt att hävda sina egna behov och rättigheter och samtidigt visa respekt för andras rättigheter. Det är ett beteende och en kommunikationsstil som hamnar mitt på, eller vid sidan av, skalan mellan passiva och aggressiva förhållningssätt.

Den passiva hävdar inte sina egna behov eller sina rättigheter. Han försvarar dem inte heller mot angrepp från andra. Den aggressiva i sin tur hävdar sina behov och gränser med starkt eftertryck och kör över andra på vägen.

Hur man förhåller sig till andra människor kan alltså delas in på en skala från passivt beteende till aggressivt. Längst åt det passiva håller är krasst uttryckt när man låter andra trampa på en och längst åt det aggressiva när man trampar på andra. Båda delarna är beteenden som i längden är destruktiva både för en själv och för ens relationer men det finns bra alternativ.

Begreppet självhävdande är inte självklart på svenska. Det engelska ordet för självhävdande är assertiveness. Det är ett begrepp som används inom terapier och kommunikationsutbildningar. Precis som på svenska finns även där en konflikt med ordets ursprungliga betydelse som fokuserar på hävdandet och inte på respekten för andras rättigheter. Att vara självhävdande kan låta hårt och aggressivt, vilket alltså inte är fallet. På grund av att det låter hårt använder man även begreppen sunt självhävdande och positivt självhävdande.

Ända sedan 70-talet när ämnet först blev populärt har det publicerats mängder av böcker om hur man lär sig bli självhävdande, särskilt i USA. Att hitta balansen mellan aggression och passivitet hjälper människor på båda sidorna av skalan. I praktiken är det ändå fler som är på den passiva sidan som söker hjälp. Jag tror att det i kombination med att de flesta som sysslar med det här snarare är passiva än aggressiva som är anledningen till att det varit svårt att samlas kring ett begrepp. Man vill luckra upp ett begrepp som låter för hårt på grund av rädslan för sin egen aggression som präglar människor på den passiva sidan. Det är lite olyckligt för det går inte att finna en balans i självhävdandet utan att acceptera både sin passivitet och aggression.