Tidningen Cosmopolitan ringde och bad mig berätta om tysta män. Normalt tycker jag om att bli intervjuad men jag var tvungen att säga nej. Ämnet släppte jag däremot inte.

Journalistens skickligt målade bild av tysta män som håller saker inom sig och kvinnorna som frustrerat vill nå dem, bet sig fast. Cosmopolitan hittade säkert en annan relationsexpert, men jag skriver ändå.

Först, en brasklapp. Jag föredrar att se människor som individer. Det finns skillnader mellan män och kvinnor som grupp, men på individnivå kan man inte förutsätta att en man eller kvinna är på ett visst sätt. När jag skriver om kvinnor och män kan rollerna alltså likaväl vara ombytta. Det gör bara texten mer läsvänlig.

Åter till ämnet. Jag tänker mig att det finns några olika skäl till att män är tysta.

Bättre fly än illa fäkta

Kvinnor är generellt sett mer verbala än män. De är helt enkelt bättre på att prata på det sätt man förväntas göra i en relation. I samtal, diskussioner och gräl är det en stor maktfaktor.

I bästa fall är samtal i en relation ett samarbete för att förstå varandra och göra båda parterna nöjda. Då spelar det ingen roll om en är bättre på att samtala. Handen på hjärtat har jag dock aldrig träffat ett par, professionellt eller privat, som alltid samarbetar. Istället är samtal, diskussioner och gräl ofta en tävling om vem som har rätt, vem som blir lyssnad på, vems känslor och behov som är viktigast. Den som är skickligast på att samtala har mycket makt.

Om kvinnan ständigt vinner striden om att bli lyssnad på, om hon får bestämma vad som är viktiga problem och får vad hon vill. Då är det naturligt att mannen flyr samtal. Det är t.ex. rätt vanligt att män blir arga och aggressiva för att de inte klarar att göra sig hörda på andra sätt.

Råd: Goda konstruktiva samtal och konflikter handlar om att tillsammans förändra en situation på ett sätt som gör båda till vinnare. Sluta kämpa mot varandra. Ansträng er för att båda ska bli hörda och få sina behov respekterade. Det utjämnar maktbalansen. Om du är mer verbal, utnyttja inte övertaget för att vinna utan för att hjälpa din partner.

Saknar ord för sitt inre

Något som förvånade mig när jag började som terapeut var skillnaderna i hur mycket människor sätter ord på vad som händer i livet. En del människor reflekterar och berättar fritt om både vad som händer dem och om deras inre. Andra berättar utförligt om vad som händer men knappt något alls om vad de tänker och känner. Det kan mycket väl vara så att du är tillsammans med någon som inte sätter ord på känslor och upplevelser i samma utsträckning som du gör.

Om en man är tyst och har svårt att svara på frågor kan det alltså bero på att han helt enkelt inte sätter ord på sina känslor och upplevelser i lika hög grad som du. Är han intresserad går det förstås att lära sig. Annars är det troligare att du kan förstå honom genom hans handlingar än genom hans ord.

Råd: Fundera på om du har en partner som är mer för att agera än för att prata. Vad kan du i så fall göra för att närma dig din partners sätt att kommunicera?

Känn inte efter, agera!

Den traditionella bilden av män är att de inte känner efter, de agerar. Att vara handlingskraftig är en styrka. Kvinnor däremot förväntas vara sociala och upprätthålla nätverk. Även om tiderna förändras lever sådana föreställningar kvar. Män förväntas vara handlingskraftiga och många kvinnor väljer män för att de är det. Samtidigt har bilden av relationer förändrats. I relationen förväntas män ha både en manlig och en kvinnlig sida. De ska vara en stark stoisk klippa när det är tufft och kunna öppna sig och vara känslosamma när det passar.

Jag säger inte att det är omöjligt att kombinera dessa roller, men fråga dig själv vilken typ av man du valt? Om du valt någon för hans traditionellt manliga drag är det kanske orättvist att förvänta dig att han ska vara lika bra på traditionellt kvinnliga drag som dina väninnor.

Det är måhända raljerande, men vad jag vill komma fram till är att många män får lära sig att de förväntas agera, inte dela känslor.

Råd: Reflektera över vad du gör för att upprätthålla förväntningarna på honom om att vara tyst och stark. På vilket sätt är det positivt för honom i er relation när han är öppen med känslor och behov, särskilt känslor och behov som inte passar dig?

Bygg tillit

Kommunikation bygger på tillit. Tillit växer långsamt men kan raseras blixtsnabbt. Om du vill få din man att öppna sig är det bästa du kan göra att långsiktigt stärka hans tillit till att det är en god idé att vara öppen och tala om problem. Skapa ett samtalsklimat där ni båda tas på allvar. Där både du och han får vad ni vill i lika hög grad. Försök framförallt förstå varandra. Det är grunden till god kommunikation.

Målet med förståelse är att du ska få samma bild som den du lyssnar på. Det är enkelt att testa. Om du kan återberätta för din man vad han tycker, tänker och känner innerst inne så att han tycker att du har förstått, då har du förstått. Tänk på att förståelse är mer än att upprepa ord. Det är att få med allt den andra vill uttrycka, även det som inte sägs. Det är han som är facit så fråga om du har lyckats förstå och nöj dig inte förrän du har lyckats.

Att återberätta vad du tror dig förstå om den andra är något du kan göra även med någon som inte säger så mycket. Berätta vad du tror att de har inom sig och fråga om det stämmer. Tänk på att om den andra inte är så pratsam är det extra viktigt att du verkligen anstränger dig så att de upplever sig förstådda.

Ta hand om dig själv

Jag har sparat det viktigaste till sist, du själv. Det är förstås bra att anstränga sig för att förstå sin partner och att bry sig om när han eller hon mår dåligt. I första hand har du dock ansvar för dig själv.

Fastna inte i funderingar över vad din man vill så att ditt liv går i stå medan du väntar på besked. Ansträng dig inte så mycket att förstå honom att du glömmer att göra dig förstådd eller ännu värre, glömmer vad du själv behöver.

Fördelen med god kommunikation är att man kan lösa saker tillsammans. Om ni inte har det behöver du fundera på hur du kan skapa en situation som får dig att må bra även om du inte kan kommunicera med din partner och även om du inte vet vad han känner och tänker. För många är det oerhört svårt men det är det enda sättet du kan behålla makten över ditt liv.

Tankeläsning har ett oförtjänt dåligt rykte i relationsråd. Det dåliga ryktet kommer sig av att människor förväntar sig att deras partner kan läsa deras tankar och blir irriterade när de inte gör det. Självklart ska man inte förvänta sig att någon annan kan läsa ens tankar. Det leder bara till besvär eftersom de inte kan det. Dessutom är det ofta ett symptom på att man inte kan ta för sig och berätta vad man behöver och det är inte heller bra. Det är helt enkelt mycket bättre att berätta för sin älskade vad man vill ha än att lita på att hon eller han vet det ändå. Jag själv föreslår exempelvis ”jag-budskap” som ett sätt att uttrycka vad man vill.

Samtidigt är tankeläsning både möjligt och en nödvändig del av vår kommunikationsförmåga. Tänk dig ett spädbarn. Det har ingen förmåga att tydligt formulera och kommunicera vad det behöver. Det kan bara uttrycka sina känslor med mimik och skrik. Det är fullständigt beroende av att andra anstränger sig för att förstå och ger det vad det behöver. De flesta föräldrar klarar också det galant. Den som tar hand om barnet lär sig att tolka barnens signaler trots att barnet inte klarar att vara tydligt. Det är precis det man önskar sig när man önskar att partnern kunde läsa tankar, att man som ett barn ska kunna skrika ut sin frustration och att någon annan ska förstå vad den beror på och ta hand om den. Man vill att någon annan ska ta hjälpa en förstå vad som är problemet och ta över ansvaret för att lösa det åt en.

Som vuxen har man bättre möjligheter att uttrycka sig än ett småbarn. Man har tillgång till ord i både tal och text. Vuxna har inre tankevärld som gör det möjligt att förstå vad den egna frustrationen beror på. Att berätta vad man behöver för att lösa sina problem är mycket bättre än att bara uttrycka sina känslor och hoppas att någon annan förstår dem. Ändå får experter ständigt säga till människor att de inte ska hoppas på tankeläsning.

Jag tror inte att människors önskan om tankeläsning bara beror på att vi är dåliga på att uttrycka oss tydligt eller är för lata för att göra det. Många av oss har brister i förmågan att förstå vad som verkligen är fel när det känns dåligt. Vi kan vara som små barn som märker att vi är stressade, irriterade eller sura utan att veta vad som egentligen är problemet. Tvingas vi till att säga något slänger vi ur oss en anklagelse men vi vet inte vad det är vi behöver som vi inte får. Ytterligare komplicerat blir det av att det är svårt att prata om våra behov utan att det leder till gräl och bråk. Vi har inte lärt oss sätt att tala på som gör att vi får bra kontakt med våra närmaste.

Både förmågan att uttrycka vad man behöver utan att skapa komplikationer i förhållandet och lära sig formulera vad man behöver från ens luddiga känslor går att lära sig. Jag förslår exempelvis boken NVC av Marshall Rosenberg för att lära sig uttrycka sig tydligare, åtminstone tills jag själv har skrivit mer om det här. Men tankeläsning har en plats i förhållandet också. Man kan behöva hjälpa sin partner genom att gissa sig fram till hans eller hennes behov. Det är mycket möjligt att din partner helt enkelt vet han eller hon behöver eller att de inte vet hur de ska prata om det de behöver. De kan behöva din hjälp med det.

Ett sätt att hjälpa någon är att göra precis som man gör med barn. Man gissar och försöker göra det man tror behövs för att de ska må bättre. Det är tankeläsningen, att gissa sig fram med hjälp av sin empati och den erfarenhet man har av sin partner. Berätta hur du uppfattade att din partner mådde och fråga om du gissade deras behov rätt. Det är ungefär så man hjälper barn bli bättre på att hantera sina behov. Man lyssnar på dem, försöker förstå och visar acceptans för deras behov. Vuxna är ofta inte färdiga med den processen och kan också behöva hjälp att få sina behov tillfredställda och att man visar att man förstår och accepterar dem.

Om du är den som önskar att din partner var tankeläsare. Det obligatoriska expertrådet är att dina behov är ditt ansvar. Både för din skull och för din partner borde du öva dig på att uttrycka dem. Jag kan rekommendera NVC boken för det också. För många sitter dock oförmågan djupare. Kanske borde du uppsöka en terapeut, som mig, för att få hjälp att ta kontakt med dina behov. Men det går att försöka hemma med hjälp av en ovanligt klok partner som är villig att lägga mycket energi på dig. Oförmåga att uttryckas sina behov bottnar ofta i att man hindrats att ta plats eller inte fått hjälpa att göra det när man var liten och borde fått hjälp av omgivningen. Att ta plats och uttrycka sina behov är helt enkelt något man lär sig men det är aldrig för sent. Din partner kan stötta dig genom att hjälpa dig formulera vad han eller hon tror du behöver och visa att dina behov är viktiga. Målet är förstås att du själv ska bli mer medveten om vad du behöver och bli bättre på att lösa det själv.

Det är inte schysst att kräva att ens partner ska vara tankeläsare. Däremot går det att fråga om de vill hjälpa dig bli bättre på att förstå och formulera vad du behöver.

Aktivt lyssnande beskrivs ofta som en samling tekniker. Man ska nicka här och summera vad som sagts där. Teknikerna är viktiga men de är metoder för att uppnå ett mål. Målet är kontakt.

Som tur är har de flesta av oss erfarenhet av minst en riktigt god lyssnare i våra liv. Personer som ofta varit mycket betydelsefulla och skapat ett bestående minne. Om du haft någon i ditt liv som verkligen varit en god lyssnare så kanske du känner igen dig i att det inte var tekniken som var viktig utan känslan. Känslan av att synas, accepteras och bli förstådd för den du är. Empatiskt lyssnande handlar om de känslorna. Teknikerna kan göra underverk för den som vill förbättra sin förmåga att lyssna för att de hjälper en att nå målet.

Lyssnande är att försöka förstå en annan människa. Det är att överbrygga det faktum att vi inte kan vara någon annan eller läsa deras tankar. När du lyssnar behöver du ta en paus med ditt eget, lägga det åt sidan, och fullständigt fokusera på att möta den du lyssnar på. Försök sätta dig in i vad han eller hon förmedlar. Jag använder uttrycket "förmedlar" istället för "säger" eftersom det är skillnad på orden som används och budskapet som sänds.

Ytterst få människor är bra på att uttrycka sig tydligt. Lyssnande kräver därför att du försöker uppfatta budskapet som uttrycks och inte bara orden. Lyssna efter allt det man kan läsa mellan raderna, se på kroppsspråket, höra på intonation eller förstå genom att sätta sig in i den andras situation.

På min andra blogg har jag skrivit en grundligare artikel om aktivt lyssnande som jag kan rekommendera

När man frågar människor vilka egenskaper en god lyssnare har är svaren tämligen likartade. Listan av egenskaper kan göras lång men några tycker jag sticker ut som särskilt väsentliga. Det är dessa jag tycker att du ska reflektera över extra mycket:

• Öppenhet
• Närvaro
• Respekt
• Ärlighet

Öppenhet

För mig är öppenhet att förstå och acceptera en människa som den är och som den vill bli sedd. Att acceptera någon annan som den är. Det är det som gör att det går att få empatisk kontakt även med människor som varit med om händelser vi inte kan föreställa oss eller som gör sådant som vi tycker är provocerande. I grunden är de människor och som människor kan vi förstå och möta dem även om vi inte håller med dem.

Min uppfattning är att målet för lyssnande bör vara att sätta sig in i någon annans liv, inte att ha åsikter om det.

Närvaro

När jag frågar människor om deras bild av en god lyssnare de träffat brukar de beskriva en känsla av närvaro. Att den som lyssnar har total fokus på dem. Du kan lyssna och göra andra saker samtidigt men du lyssnar inte på riktigt om du gör det halvhjärtat. När du lyssnar för att få kontakt med någon ger du dem möjlighet att lyfta upp det som är känsligt och viktigt för dem. Ett respektfullt bemötande kräver att du tar hand om det som lyfts upp och inte av ouppmärksamhet låter det falla platt.

Respekt

Ordet respekt får en alltmer negativ klang i samhället. Alla människor behöver respekt och vi har alla strategier för att försöka få respekt. För många är det ett diffust behov, inte något de kan sätta ord på. Själv tycker jag en utgångspunkt är att tänka på andra människor som egna individer med samma rättigheter som mig själv. Jag vill bli accepterad och värderad som självständig individ och det vill andra också. Ta dem på allvar och försök respektera deras rätt att leva deras liv som de vill även om du skulle tycka att de borde leva det annorlunda. Behandla dem som självständiga individer.

Ärlighet

En genuin kontakt med en annan människa underlättas av att du är ärlig mot dem och dig själv. Du behöver inte vara utelämnande men det kräver att det engagemang och de känslor du visar är genuina. Att du bara ger så mycket av dig själv som du vill ge. Att du inte bär en mask och anpassar dig på ett falskt sätt.

Människor anar oråd när du inte är genuin. Det behöver inte betyda att du ljuger medvetet. Ofta trampar vi över våra egna gränser eller anpassar oss utan att märka det själva. Det kan t.ex. vara bättre att berätta för någon att man inte gillar deras livsstil än att låtsas stödja den om man vill ha en uppriktig kontakt. Du behöver inte gilla vad du hör. Det räcker med en genuin vilja att lyssna, förstå och acceptera den du lyssnar på som människa.

Övning

För att befästa det du har läst vill jag uppmuntra dig till att dra dig till minnes någon som du upplevt som en god lyssnare. Vilka personliga egenskaper gjorde honom eller henne till en bra lyssnare? Hur betedde de sig? Vad innebar det för dig? Om du vill får du gärna skriva ner dina funderingar i en kommentar till texten. Det är alltid ett sant nöje att ta del av läsarnas erfarenheter.

Blir du någonsin irriterad på fraser folk använder? Själv irriterar jag mig på frasen, ”jag förstår”. Du ljuger! Nej! Du förstår inte ett skit! Det är ett enkelt faktum världen skulle tjäna på att vi lärde oss i småskolan, vi förstår inte! Vi förstår aldrig! Aldrig någonsin!

Så där, nu när jag fått ur mig det känns det bättre. Egentligen är det bra att vi inte förstår. Jag antar att anledningen till att vi använder uttrycket är att vi tror att förståelse är något positivt. Och ja, det händer att jag låter det slinka ur mig också. Ingen behöver att någon annan förstår dem, då hade vi alla varit rökta. Vad människor önskar är någon som försöker förstå och någon som bekräftar dem. Någon som bekräftar att de förstå varför vi känner och tänker som vi gör.

Tror du att du förstår någon, tänk om. Ju mer man gräver sig in i vad någon verkligen känner och tänker ju mer förstår man att man aldrig kan förstå. Ordspråket säger att man måste gått i någons skor för att förstå dem. Har du någonsin gått i någon annans skor på den väg de gått, i deras skin? Inte ens tvillingar som växt upp tillsammans kan påstå det.

Ett tips för dem som kommit till den här sidan och är intresserad av terapi. Var skeptisk till en terapeut som antar att de förstår dig och din situation. Att vara förstående är en bra egenskap, att hysa illusionen att man förstår är det inte. När man tror sig förstå sluter man sig för det man inte förstår och slutar ta emot mer information. Många välkända och duktiga terapeuter är i själva verket kända för att vara dåliga människokännare. Det är en positiv egenskap i terapin för man bör som terapeut ständigt vara nyfiken och det kräver att man inte tror sig veta allt.

Har du kommit så här långt i min tirad är det dags för några praktiska råd. När du märker att den förbjudna frasen börjar pocka på att få uttryckas, tänk till. Först, reflektera på om du vill säga det för att få sluta lyssna. Vill du inte lyssna mer är det bättre att säga det, det är ok, en bra lyssnare vet när han inte kan lyssna mer också. Tycker du att du hört tillräckligt och vill svara på något, säg det. Vill du uttrycka din förståelse finns det bättre sätt. Säg vad du egentligen tänker: ”din situation är verkligen besvärlig”, ”jag skulle också blivit ledsen om jag blev behandlad på det sättet”, ”jag känner sympati och jag mådde också dåligt när min partner träffade en ny man strax efter skilsmässan”.

Men om du verkligen vill förstå, då tycker jag du ska fortsätta kämpa för att göra det. Alla behöver vi någon som ibland vill anstränga sig för att förstå oss. Barn, ungdom, vuxen eller gammal, alla behöver ibland att någon verkligen vill försöka förstå dem. Så när du börjar känna att du förstår, ifrågasätt dig själv och använd några av de enkla tekniker som finns för att testa om du förstår tillräckligt väl.

Enklaste sättet att pröva om du fått reda på allt är att använda frasen, ”berätta mer”, med intresserad röst. Alternativt kan du använda min favoritfras, ”hur tänker du?”. En omständigare metod som är ett bra komplement är att återberätta vad du uppfattat. Summera vad du tycker du tycker verkar viktigast för den du lyssnar på, gärna med dina egna ord.

Pröva, du kommer förmodligen lära dig två saker. Du förstår inte och människor uppskattar att du försöker mer än att du påstår att du lyckats.

Medling är en allt vanligare metod att hantera konflikter. Det är en metod som är på frammarsch i Sverige. Från 2008 är det exempelvis lag på att alla kommuner ska kunna erbjuda medling vid brott. På TV skickas medlare till grannkonflikter i programmet Grannfejden.

I samband med att jag anordnar en kurs i medling nu i April så har jag skrivit ihop en kortfattad text om aktivt lyssnande för medlare som jag bjuder på.

Aktivt lyssnande är en viktig färdighet i medling. Genom att lyssna kontrollerar du processen. Du hjälper parterna hantera känslor och destruktiva kommunikationsstrategier. Kanske viktigast är att du kan hjälpa dem att förstå sig själva och varandra. För det behövs det ett mer aktivt lyssnande än vad vi använder till vardags.

Medling är bland annat att hjälpa parterna att lyssna på varandra så att de kan lösa sin konflikt gemensamt. För att få dem att lyssna behöver du vara en bra lyssnare. I början av en medling, särskilt om det är en känslosam konflikt, kan du behöva fungera som en mellanhand för lyssnandet. Även om parterna sitter bredvid varandra kan de behöva tala till dig och via dig till den andra parten. Vartefter de bygger upp sin förmåga att vara konstruktiva i förhållande till varandra kan du uppmuntra dem att tala direkt till den andra.

Uppmuntra parterna att berätta:

• Ha ett öppet och välkomnande kroppsspråk, luta dig framåt om det känns rätt, var avslappnad.
• Ställ frågor för att visa intresse och för att få mer information. Tänk på att använda öppna frågor, frågor som inte kan besvaras med ett ”ja”, ”nej”, siffror, ett namn eller andra specifika detaljer. Frågor som öppnar upp för att berätta mer. Slutna frågor kan användas för att få kontroll över samtalet eller för att klargöra fakta.

Lyssna uppmärksamt:

• Titta på den som talar med intresse.
• Låt parterna tala d.v.s. säg inte mer än vad som behövs. Fokusera på vad de säger istället för vad du vill säga.
• Visa intresse med ljud som ”hmm”, ”ja” eller kroppsspråk som en nickning, ett leende o.s.v. Ställ frågor som ”berätta mer?”, ”hur tänker du?”, ”vad känner du?” o.s.v. för att uppmuntra dem till att berätta.
• Lyssna även efter vad som inte sägs, vad som säg mellan raderna, vad kroppsspråk och tonläge säger, om något ämne undviks och fråga om det du ser. Vad parterna vill och inte vill berätta är förstås i slutändan upp till dem.

Parafrasera, d.v.s. upprepa med egna ord vad du uppfattat har sagts, kortfattat. Syftet är berätta vad du hört eller läst in mellan raderna så att den som sagt det kan hålla med om att det var det som menades. Det visar att du lyssnar och förstår och låter dem korrigera missförstånd.

Summeringar är en del av att parafrasera men används även för sig. Samla ihop en längre passage av vad som presenterats för att fokusera samtalet och se till att ni bygger samtalet på samma grund, när du vill överlämna till den andra parten eller när något särskilt viktigt skett som du vill befästa i samtalet. Be den du summerar bekräfta din sammanfattning.

När parterna är mogna för det kan man föra över det aktiva lyssnandet på dem. Be dem parafrasera eller summera vad den andra sagt. Det är ett sätt att hjälpa dem att börja lyssna för att försöka förstå varandra. Särskilt att lyssna och återberätta vad någon sagt kan vara mycket svårt i en konflikt för parterna är oftast stängda för den andras budskap, de hör orden men tar inte in dem. Att låta dem öva på det hjälper dem att förstå varandra och hjälper dem bygga tillit.

Medlaren ska vara opartisk i förhållande till parterna och neutral i förhållande till vilken lösning de väljer. Det är en av grundstommarna och en förutsättning för att parterna ska kunna lösa sitt problem gemensamt. Därför är det viktigt att man undviker att favorisera någon part eller att föreslå lösningar medan man lyssnar på dem. Det kan vara känsligt hur man formulerar sig när man ställer frågor och summerar. Undvik värderande uttryck även om parterna själva använder dem. Om du behöver citera ett känsligt uttryck som någon använt gör det tydligt att det är ett citat.

Idag är det fredag och förhoppningsvis kan du se fram emot en helg med några du tycker om. Avsluta veckan med att ge dem något många desperat behöver, en komplimang. Det kommer garanterat förgylla både deras och din helg.

Har du någonsin träffat någon som är riktigt bra på att ge genuina komplimanger? Vissa tycks ha förmågan att verkligen se människor i sin omgivning. Få är så livgivande. Vi andra får arbeta för det men det är värt mödan. Så många lider av för lite feedback på vilka de är. När gav du ditt barn, din käresta eller kollega en väl genomtänkt och ärlig komplimang senast?

En bra komplimang är genuin och specifik. Uppmärksamhet kan vara en klapp på axeln eller en enkel kommentar som, ”bra jobbat!”. Komplimanger kräver mer. Tänk igenom hur du blivit påverkad, var tydlig med vad du berömmer och varför du gör det:

”Jag blev imponerad av att se hur du hanterade den arga mannen i kassan. Han såg verkligen ut att ha fått upprättelse. Han kommer säkert vilja handla här igen.”

”Vilken vacker klänning, jag tycker om sättet den framhäver dina former.”

”Tack för att du lyssnade på hur min dag varit. Det får mig att känna mig viktig för dig.”

Slösa med uppriktiga komplimanger i helgen och glöm inte att ge komplimanger till dig själv också.

Lyssnandets paradox är att du förstår en annan person sämre ju bättre du lyssnar på honom. Om du verkligen vill lyssna på någon ska du lyssna för att försöka lära dig att du inte förstår vad han menar. Bra lyssnare vet intuitivt att den som talar vill bli förstådd. Därför används den alltför välanvända frasen "jag förstår". Det är ett försök att vara bekräftande men säger egentligen "där drar jag gränsen för hur väl jag vill förstå dig, nu slutar jag försöka".

I själva verket förstår vi aldrig någon annan, inte riktigt. Det är omöjligt eftersom vi alla bär med oss så mycket erfarenheter och känslor att det är en omöjlighet att uttrycka allt. Vi känner inte ens oss själva fullständigt, hur ska vi kunna uttrycka oss så att någon annan gör det? Att lyssna är därför på sin höjd steg mot förståelse. Vi når aldrig ända fram. Att lyssna är en strävan mot att ta oss bortom känslan av förståelse mot insikten att vi i själva verket inte kan nå ända fram.